Alzheimer

SE

Alzheimer är idag en folksjukdom som påverkar många människors liv. Bara i Sverige drabbas 20 000-25 000 personer av sjukdomen varje år. Alzheimerforskningen går dock framåt med stora steg och studier tyder nu på att sjukdomen går att förebygga och till och med vända om man börjar i tid. Ledande forskare menar att alzheimer "borde vara en ovanlig sjukdom" och att allt mer pekar mot att individualiserade livsstilsprotokoll som åtgärdar många riskfaktorer samtidigt är framtiden.

Vad är Alzheimers sjukdom?

Låt oss snabbt reda ut lite terminologi:

• Demens är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd som medför minnessvårigheter och nedsatt planeringsförmåga.

• Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens.

• Lindrig kognitiv störning (MCI, mild cognitive impairment) är ett förstadium till alzheimer och innebär att hjärnan är på god väg att utveckla sjukdomen men inte är där än.

Slutligen finns det två typer av protein:

• beta-amyloid, som bildar så kallade amyloida plack, och

• tau som bildar ett slags nystan.

Båda dessa protein byggs upp i hjärnan hos personer med alzheimer. Länge har man trott att de är drivande faktorer i utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Men på senare år, efter många miljarder dollar som investerats i misslyckade läkemedel som riktats mot framför allt beta-amyloid, har forskningen svängt och nu menar många istället att de här proteinerna utgör en del av kroppens försvar mot de processer som ligger till grund för sjukdomen.

Exempel på sådana skyddande funktioner är att beta-amyloid binder till sig metaller som annars kan skada hjärnan, och att de motverkar vissa infektioner. Beta-amyloid och tau har dock även bevisade negativa effekter på hjärnan och utgör en del av sjukdomens utveckling. Poängen är att det inte verkar fungera att enbart ta bort beta-amyloid och tau för att motverka alzheimer. En bättre strategi är åtgärda de underliggande orsakerna till att beta-amyloid och tau uppkommer från början.

Trots att hjärnan minskar något i storlek hos de flesta när vi åldras, minskar inte antalet neuroner (hjärnceller) markant i en frisk hjärna. Vid alzheimer, däremot, dör nervceller i olika delar av hjärnan, framför allt i de områden som är kopplade till minnet. Längre fram i sjukdomsförloppet dör nervceller även i andra områden i hjärnan. Ett område som ofta drabbas hårt är det sjöhäst- formade hippocampus ("sjöhäst" på latin) som är involverat i olika minnes- processer.

Hjärnan är ett komplext nätverk, och om för många celler i nätverket dör slutar kommunikationen mellan olika delar att fungera effektivt, vilket leder till ännu fler problem.

Många vägar till Alzheimers sjukdom

Forskning visar nu att det inte finns någon specifik enskild orsaksprocess som ligger bakom Alzheimers sjukdom, utan snarare flera olika processer som ofta fortlöper parallellt. Hjärnan är tveklöst kroppens mest komplexa organ som kräver många faktorer för att fungera. Längre perioder med stark påfrestning på hjärnan kan leda till celldöd och på sikt till alzheimer. Det handlar alltså om en multifaktoriell sjukdom där många olika processer i slutänden leder till samma sjukdomsbild.

Med den här informationen i handen kan man dra ett par slutsatser. För det första kommer en effektiv behandling av alzheimer inte bestå av ett eller några få piller, utan av ett program som inkluderar såväl livsstilsförändringar som läkemedel och näringstillskott för att behandla en mängd olika orsaksfaktorer. För det andra måste ett protokoll som förebygger Alzheimers sjukdom individualiseras eftersom riskfaktorerna skiljer sig mellan olika människor. Detta brukar kallas precisionsmedicin och innebär att det inte finns en enskild behandling som passar alla, även om vissa åtgärder gagnar de flesta oavsett riskfaktorer.

Dina gener påverkar men är inte avgörande

Dina gener påverkar din risk för alzheimer markant, men i de flesta fall är de inte avgörande för vem som får sjukdomen. Den genetiska komponenten vid Alzheimers sjukdom är "polygenisk", vilket betyder att det är kombinationen av flera olika gener som påverkar din risk. Detta skiljer sig från exempelvis Huntingtons sjukdom där en mutation i en specifik gen avgör vem som utvecklar sjukdomen.

Genetics affect your risk for Alzheimer's disease, but your Alzheimer's fateis by no means written in your DNA. Instead, much more than you might expect, you are in control of your own fate.

Dale Bredesen, professor i neurologi vid Buck Institute for Research on Aging

Det finns ett stort antal gener som i ett komplext samspel påverkar din risk för Alzheimers sjukdom. Den viktigaste att känna till, och den bäst utforskade, kallas för APOE. Den här genen finns i tre olika varianter: APOE-2, APOE-3 och APOE-4. Man får en gen av vardera föräldern, vilket innebär att det finns sex möjliga kombinationer. Du kan till exempel ha dubbel uppsättning av APOE-2, eller en APOE-3 och en APOE-4, osv. APOE-3 innebär "normal risk" för alzheimer, medan APOE-4 innebär högre risk och APOE-2 lägre risk. Att ha dubbla anlag för APOE-4 är ovanligt (ca 1 % av befolkningen) och ger enligt studier mer än tio gånger så stor risk att utveckla Alzheimers sjukdom. Det är betydligt vanligare att ha en kopia av APOE-4 (ca 25 % av befolkningen) och det ger en riskökning på cirka 2-3 gånger. Dessa riskökningar är dock ett genomsnitt och behöver inte avspegla en enskild persons risk eftersom många andra gener också påverkar utfallet.

APOE-genen innehåller information för att skapa proteinet Apo-E, och av olika anledningar är APOE-4 kopplat till ökad inflammation.

Att veta eller inte veta ...

Eftersom vi inte kan påverka vilka gener vi föds med, menar många att det är bättre att inte veta vilka potentiella sjukdomar man har ökad risk för. Det finns sannerligen en poäng i detta - om man utgår från att det inte finns så mycket att göra åt saken. Men forskningen visar tydligt att livsstilsförändringar har en mycket stor inverkan på en individs medfödda genetiska risk och att en dålig variant av APOE absolut inte innebär att du kommer utveckla sjukdomen.

Om du vet att du har ökad risk för Alzheimers sjukdom är det emellertid en anledning till att verkligen ta förebyggande behandling på allvar. Det finns också specifik forskning som visar hur effekten av vissa gener kan dämpas, vilket ökar möjligheten till effektiv prevention. Med det sagt är det fullt förståeligt att alla inte vill veta om sin ärftliga risk för olika sjukdomar. Om du ändå vill ta reda på om du är positiv för APOE-4 kan du göra det via ett flertal olika tjänster för dna-testning. När det gäller den ärftliga risken är dock din släkts sjukdomshistoria i de flesta fall en bättre markör än specifika tester. Om flera personer i din släkt har fått alzheimer har du sannolikt en förhöjd risk att också utveckla sjukdomen.

Olika vägar till Alzheimers sjukdom

Slutstadiet vid alzheimer ser ofta relativt likadant ut, men vägen kan skilja sig mycket. Den världsledande alzheimerforskaren Dale Bredesen beskriver i sina studier hur det finns ett drygt 30-tal olika biokemiska vägar som alla kan bidra till sjukdomen. Flera andra forskare har liknande tankesätt, bland andra Richard Isaacson som är professor vid Cornell-universitetet i USA. Dessa många vägar till Alzheimers sjukdom kan dock förenklat kokas ner till ett mindre antal olika typer:

Inflammatorisk alzheimer

Kännetecknas av ökad inflammation, vilket avspeglas bland annat i högre värden av markörerna CRP, TNF-alfa och interleukin-6. Vid den här typen av alzheimer skadas hjärnan genom ett inflammatoriskt påslag. Vad som orsakar inflammationen skiljer sig åt, men kan vara allt från infektioner, insulinresistens, läckande tarm, autoimmunitet och andra sjukdomar. Vid den här typen ses även ofta hög nivå av homocystein som är en markör för bland annat B-vitaminbrist.

Atrofisk alzheimer

För att synapser ska kunna bildas och upprätthållas i hjärnan krävs det att många olika faktorer finns på plats. Om till exempel rätt nivåer av tillväxtfaktorer och hormoner saknas ökar risken för att delar av hjärnan krymper (atrofi). Listan på viktiga hormoner kan göras lång och omfattar bland annat östrogen, testosteron, D-vitamin, BDNF, NGF, T3/T4 och insulin. Vid den här typen av alzheimer är grund- orsaken inte primärt skador, utan snarare brist på "rätt saker".

Metabol alzheimer

Den här typen är kopplad till insulinresistens. Rent mekanistiskt är den en blandning av inflammatorisk och atrofisk alzheimer. Insulin har ju till uppgift att släppa in socker i kroppens celler. Men insulin är också en viktig tillväxtfaktor.

När kroppen blir insulinresistent har insulinet inte längre samma verkan, vilket kan ge många olika negativa effekter, även för hjärnan. En sådan är att blod- sockerhalten ökar, vilket bidrar till olika skador och inflammation. En annan är att insulinets förmågan att stimulera tillväxt minskar, vilket bidrar till atrofi. För det tredje kommer socker inte att kunna ta sig in i cellerna lika effektivt. Följden blir då energibrist och i längden fler skador.

Toxisk alzheimer

Det finns många olika gifter som i längden kan skada hjärnan och bidra till inflammation. De kan antingen vara biologiska toxiner, till exempel mykotoxin (mögel), eller kemiska gifter, som kvicksilver och kadmium. Biotoxiner som har koppling till infektioner av bland annat borrelia och andra fästingburna patogener kan sannolikt också bidra.

Den här typen av Alzheimers sjukdom förknippas ofta med ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd som kallas CIRS (chronic inflammatory response syndrome) som orsakas av kroppens reaktion mot gifter och toxiner. Vid toxisk alzheimer har man också mer problem med att räkna, att hitta ord och att fatta beslut, men inte på samma typiska sätt som vid försämrat korttidsminne. Den här typen är också vanligare (jämfört med de andra typerna) hos yngre människor och hos personer utan anlag för APOE-4. I övrigt bör det också nämnas att låga nivåer av zink och höga nivåer av koppar ofta påträffas vid toxisk alzheimer.

Övriga typer

Det finns även flera undertyper av Alzheimers sjukdom som har koppling till tidigare fysiskt trauma (till exempel hjärnskakning) och hjärt-kärlsjukdomar som mindre hjärnblödningar och stroke.

Alzheimers

se

Alzheimers er i dag en folkesykdom som påvirker mange menneskers liv. Bare i Sverige rammes 20 000-25 000 mennesker av sykdommen hvert år. Alzheimers forskning går imidlertid med store fremskritt, og studier tyder nå på at sykdommen kan forebygges og til og med reverseres hvis den starter i tide. Ledende forskere mener at Alzheimers «bør være en uvanlig sykdom» og at det i økende grad peker mot individualiserte livsstilsprotokoller som tar for seg mange risikofaktorer samtidig er fremtiden.

Hva er Alzheimers sykdom?

La oss raskt rydde opp i litt terminologi:

Demens er et samlenavn for flere ulike tilstander som gir hukommelsesvansker og nedsatt planleggingsevne.

Alzheimers sykdom er den vanligste årsaken til demens.

Mild kognitiv svikt (MCI) er en forløper til Alzheimers og betyr at hjernen er på god vei til å utvikle sykdommen, men ikke er der ennå.

Til slutt er det to typer protein:

beta-amyloid, som danner såkalte amyloide plakk, og

tau som danner et slags nøste.

Begge disse proteinene bygges opp i hjernen til personer med Alzheimers. Det har lenge vært antatt at de er drivende faktorer i utviklingen av Alzheimers sykdom. Men de siste årene, etter at mange milliarder dollar har blitt investert i mislykkede legemidler rettet primært mot beta-amyloid, har forskningen endret seg og nå tror mange i stedet at disse proteinene utgjør en del av kroppens forsvar mot prosessene som ligger til grunn for sykdommen.

Eksempler på slike beskyttelsesfunksjoner er at beta-amyloid binder metaller som ellers kan skade hjernen, og at de motvirker visse infeksjoner. Men beta-amyloid og tau har også påvist negative effekter på hjernen og er en del av sykdommens utvikling. Poenget er at det å fjerne beta-amyloid og tau ikke ser ut til å fungere for å motvirke Alzheimers. En bedre strategi er å ta tak i de underliggende årsakene til at beta-amyloid og tau oppstår i utgangspunktet.

Selv om hjernen avtar i størrelse hos de fleste etter hvert som vi blir eldre, reduseres ikke antallet nevroner (hjerneceller) nevneverdig i en sunn hjerne. Ved Alzheimers dør imidlertid nerveceller i ulike deler av hjernen, spesielt i områdene knyttet til hukommelsen. Senere i sykdomsforløpet dør nerveceller også i andre områder av hjernen. Et område som ofte rammes hardt er den havhestformede hippocampus («sjøhest» på latin), som er involvert i ulike hukommelsesprosesser.

Hjernen er et komplekst nettverk, og hvis for mange celler i nettverket dør, slutter kommunikasjonen mellom ulike deler å fungere effektivt, noe som fører til enda flere problemer.

Mange veier til Alzheimers sykdom

Forskning viser nå at det ikke er noen spesifikk enkelt årsaksprosess som ligger bak Alzheimers sykdom, men heller flere ulike prosesser som ofte fortsetter parallelt. Hjernen er utvilsomt kroppens mest komplekse organ som krever mange faktorer for å fungere. Lengre perioder med sterkt stress på hjernen kan føre til celledød og til slutt Alzheimers. Det er altså en multifaktoriell sykdom hvor mange ulike prosesser til slutt fører til samme sykdomsbilde.

Med denne informasjonen i hånden kan et par konklusjoner trekkes. For det første vil en effektiv behandling for Alzheimers ikke bestå av én eller noen få piller, men av et program som inkluderer livsstilsendringer samt medisiner og kosttilskudd for å behandle en rekke årsaksfaktorer. For det andre må en protokoll som forhindrer Alzheimers sykdom individualiseres fordi risikofaktorene er forskjellige mellom ulike mennesker. Dette kalles vanligvis presisjonsmedisin og betyr at det ikke finnes en enkelt behandling som passer alle, selv om visse tiltak kommer de fleste til gode uavhengig av risikofaktorer.

Dine gener påvirker, men er ikke avgjørende

Genene dine påvirker risikoen for Alzheimers betydelig, men i de fleste tilfeller avgjør de ikke hvem som får sykdommen. Den genetiske komponenten av Alzheimers sykdom er "polygen", noe som betyr at det er kombinasjonen av flere forskjellige gener som påvirker risikoen din. Dette skiller seg fra for eksempel Huntingtons sykdom der en mutasjon i et spesifikt gen avgjør hvem som utvikler sykdommen.

Genetikk påvirker risikoen for Alzheimers sykdom, men din Alzheimers skjebne er på ingen måte skrevet i ditt DNA. I stedet, mye mer enn du kanskje forventer, har du kontroll over din egen skjebne.

Dale Bredesen, professor i nevrologi ved Buck Institute for Research on Aldring

Det er et stort antall gener som i en kompleks interaksjon påvirker risikoen for Alzheimers sykdom. Det viktigste å vite, og det best undersøkte, kalles APOE. Dette genet finnes i tre forskjellige varianter: APOE-2, APOE-3 og APOE-4. Du får et gen fra hver forelder, noe som betyr at det er seks mulige kombinasjoner. For eksempel kan du ha et dobbelt sett med APOE-2, eller en APOE-3 og en APOE-4 osv. APOE-3 betyr "normal risiko" for Alzheimers, mens APOE-4 betyr høyere risiko og APOE-2 lavere risiko. Å ha en dobbel disposisjon for APOE-4 er uvanlig (ca. 1 % av befolkningen) og gir ifølge studier mer enn ti ganger risikoen for å utvikle Alzheimers sykdom. Det er betydelig mer vanlig å ha en kopi av APOE-4 (ca. 25 % av befolkningen) og det øker risikoen med ca. 2-3 ganger. Disse økningene i risiko er imidlertid et gjennomsnitt og gjenspeiler kanskje ikke et individs risiko fordi mange andre gener også påvirker resultatet.

APOE-genet inneholder informasjon for å lage proteinet Apo-E, og av ulike årsaker er APOE-4 knyttet til økt betennelse.

Å vite eller ikke vite...

Siden vi ikke kan påvirke hvilke gener vi er født med, mener mange at det er bedre å ikke vite hvilke potensielle sykdommer vi har økt risiko for. Det er virkelig et poeng i dette - hvis du antar at det ikke er så mye som kan gjøres med det. Men forskningen viser tydelig at livsstilsendringer har en veldig stor innvirkning på individets medfødte genetiske risiko og at en dårlig variant av APOE absolutt ikke betyr at du vil utvikle sykdommen.

Men hvis du vet at du har økt risiko for Alzheimers sykdom, er det en grunn til å virkelig ta forebyggende behandling på alvor. Det er også spesifikk forskning som viser hvordan effekten av enkelte gener kan dempes, noe som øker muligheten for effektiv forebygging. Når det er sagt, er det helt forståelig at ikke alle ønsker å vite om deres arvelige risiko for ulike sykdommer. Hvis du likevel ønsker å finne ut om du er positiv for APOE-4, kan du gjøre det via en rekke forskjellige dna-testtjenester. Når det gjelder arvelig risiko, er imidlertid familiens sykehistorie i de fleste tilfeller en bedre markør enn spesifikke tester. Hvis flere personer i familien din har hatt Alzheimers, har du sannsynligvis også økt risiko for å utvikle sykdommen.

Ulike veier til Alzheimers sykdom

Sluttstadiet av Alzheimers sykdom ser ofte relativt likt ut, men veien kan være svært forskjellig. Den verdensledende Alzheimer-forskeren Dale Bredesen beskriver i sine studier hvordan det er rundt 30 ulike biokjemiske veier som alle kan bidra til sykdommen. Flere andre forskere har en lignende måte å tenke på, blant annet Richard Isaacson, som er professor ved Cornell University i USA. Imidlertid kan disse mange veiene til Alzheimers sykdom forenkles til et mindre antall forskjellige typer:

Inflammatorisk Alzheimers

Karakterisert av økt betennelse, noe som blant annet gjenspeiles i høyere verdier av markørene CRP, TNF-alfa og interleukin-6. Ved denne typen Alzheimers blir hjernen skadet av et inflammatorisk angrep. Hva som forårsaker betennelsen varierer, men kan være alt fra infeksjoner, insulinresistens, lekk tarm, autoimmunitet og andre sykdommer. Hos denne typen ses også ofte et høyt nivå av homocystein, som er en markør for blant annet B-vitaminmangel.

Atrofisk Alzheimers

For at synapser skal dannes og opprettholdes i hjernen, må mange ulike faktorer være tilstede. Hvis for eksempel riktige nivåer av vekstfaktorer og hormoner mangler, øker risikoen for at deler av hjernen krymper (atrofi). Listen over viktige hormoner kan gjøres lang og inkluderer blant annet østrogen, testosteron, vitamin D, BDNF, NGF, T3/T4 og insulin. Ved denne typen Alzheimer er grunnårsaken ikke først og fremst skade, men snarere mangel på «de rette tingene».

Metabolsk Alzheimers

Denne typen er knyttet til insulinresistens. Mekanistisk er det en blanding av inflammatorisk og atrofisk Alzheimers. Insulinets jobb er å slippe sukker inn i kroppens celler. Men insulin er også en viktig vekstfaktor.

Når kroppen blir insulinresistent, har insulinet ikke lenger samme effekt, noe som kan ha mange ulike negative effekter, også for hjernen. En slik er at blodsukkernivået øker, noe som bidrar til ulike skader og betennelser. En annen er at insulinets evne til å stimulere vekst reduseres, noe som bidrar til atrofi. For det tredje vil sukker ikke kunne komme inn i cellene like effektivt. Konsekvensen er da mangel på energi og på sikt mer skade.

Giftig Alzheimers

Det finnes mange forskjellige giftstoffer som på sikt kan skade hjernen og bidra til betennelse. De kan enten være biologiske giftstoffer, som mykotoksin (mugg), eller kjemiske giftstoffer, som kvikksølv og kadmium. Biotoksiner som er knyttet til infeksjoner av blant annet borreliose og andre flåttbårne patogener kan trolig også bidra.

Denne typen Alzheimers sykdom er ofte assosiert med en kronisk betennelsestilstand kalt CIRS (chronic inflammatory response syndrome) som er forårsaket av kroppens reaksjon på giftstoffer og giftstoffer. Ved giftig Alzheimer har man også større problemer med å telle, finne ord og ta avgjørelser, men ikke på samme typiske måte som ved nedsatt korttidshukommelse. Denne typen er også mer vanlig (sammenlignet med de andre typene) hos yngre mennesker og hos personer uten APOE-4 disposisjon. Ellers bør det også nevnes at lave nivåer av sink og høye nivåer av kobber ofte finnes ved giftig Alzheimer.

Andre typer

Det finnes også flere undertyper av Alzheimers sykdom som er knyttet til tidligere fysiske traumer (for eksempel hjernerystelse) og hjerte- og karsykdommer som mindre hjerneblødninger og hjerneslag.