Hagtorn

Norsk

Hagtornslekten er en stor planteslekt av tornede busker og trær i rosefamilien som vokser i Europa, Nord-Amerika og Øst-Asia. Artene i slekten har vanligvis små eplelignende frukter.

EGENSKAPER OG VIRKNING:
Hjertestyrkende, øker blodtilførselen til hjertemuskelen, hjerterytmestabiliserende, blodåreutvidende, blodtrykkssenkende, urindrivende, astringerende (sammentrekkende), krampeløsende, beroligende og generelt styrkende. Hagtorn er en kraftig antioksidant. Urten kan videre forsterke virkningen av vitamin C og bioflavonoidene ved bindevevssykdommer, og hemmer dessuten prostaglandinene ved betennelsestilstander. 

KAN BRUKES VED FØLGENDE HELSEPLAGER:

Tidlige stadier av hjertekarsykdommer, aldersbetinget degenerasjon av hjertemuskelen, svekket hjertemuskel etter infeksjonssykdommer, hjertesvikt, nervøst hjertebesvær, dårlig blodsirkulasjon, høyt blodtrykk, claudicatio intermittens ("vindustittersyndrom", som skyldes forkalkning i pulsårene i bena), angina pectoris, hjertebank, uregelmessige hjerteslag, ekstrasystoli (ekstra hjerteslag), bradykardi (for lav hjerterytme), rekonvalesens etter hjerteinfarkt, åreforkalkning, åndenød, plager i overgangsalderen, sår hals, feber, malaria og nyreproblemer.

Brukes ofte for hjertes helse.

Droger av hagtorn har stor medisinske verdi, særlig for behandling av plager knyttet til hjertet og blodårene. De kan framvise en mild, men målbar virkning på hjerte og blodsirkulasjon, noe som gjør planten til en bra forebyggende terapi for personer med svekket hjertefunksjon. Hagtorn er særlig nyttig ved tidlige stadier av hjertesvikt, før det trengs sterkere medisiner som digitalis. Da urten kan forsinke utviklingen av hjertesykdommer, burde hagtorn absolutt vært mer brukt i forebyggende helsearbeid. Det kunne ført til store besparelser i medisinske kostnader.

Moderne vitenskapelig forskning omkring hagtorn startet ikke før på 1960-tallet. En rekke grupper av kjemiske forbindelser som kan ha effekt på hjertekarsystemet er funnet i blad, blomster og frukter av hagtorn, f.eks. steroler, triterpener, flavonoider, katekiner, proanthocyanidiner og aminer. Det ser ikke ut til å være et enkelt kjemisk stoff som er ansvarlig for urtens hjertestyrkende virkning, men som så ofte ellers er det samspillet mellom alle stoffene i planten som gir effekt.

Virkningen av hagtorn på hjertekarsystemet kan sammenfattes på følgende måte:

• Fremmer blodstrømmen i årene rundt hjertet.

• Øker forbrenningen i hjertemuskelen, noe som gjør at hjertet arbeider mer effektivt og gjør det bedre i stand til å pumpe blod ut i kroppen.

• Øker hjertemuskelens toleranse for mangel på oksygen.

• Bedrer sirkulasjonen i armer og ben ved å redusere motstanden i arteriene. Dette skyldes delvis hagtorns evne til å hemme et stoff i kroppen kjent som angiotensin-converting enzym (ACE). ACE er knyttet til dannelsen av angiotensin II, et stoff som virker kraftig sammentrekkende på blodårene.

• Bekjemper frie radikaler gjennom sin kraftige antioksidative virkning. På grunn av sitt høye innhold av bioflavonoider, er hagtorn godt egnet til å motvirke skadelige virkninger av frie radikaler på hjertekarsystemet.

• Virker positivt på opptaket av vitamin C og har evne til å styrke bindevev som har blitt ødelagt av betennelser. 

Hagtornekstrakter blir vanligvis brukt til å behandle tidlige stadier av hjertekarsykdommer, som hjertesvikt med blodstuving etterfulgt av pusteplager samt dårlig perifer sirkulasjon og tilbøyelighet til ødem. Hjertet kan ha for dårlig evne til å pumpe nok blod, noe som oftest skyldes langvarig høyt blodtrykk, tidligere hjerteinfarkter, sykdommer knyttet til hjerteklaffer eller hjertemuskelen, eller kroniske lungesykdommer som astma eller emfysem. Generell svekkelse, tretthet og kortpustenhet er vanlige symptomene på hjertesvikt.

Husk at hjertesykdommer er noe du skal behandle i samråd med lege etter en grundig diagnose og diskusjon av behandlingsopplegg. Innen man starter med egenbehandling med hagtorn, må man derfor med legens hjelp forsikre seg om at det bak symptomene ikke ligger alvorligere sykdommer som krever mer intensiv behandling. 

Svensk

Hagtornssläktet är ett stort växtsläkte av taggiga buskar och träd i familjen rosväxter som växer i Europa, Nordamerika och Östasien. Arterna i släktet har vanligen små äpplelika frukter.

EGENSKAPER OCH EFFEKTER:

Hjärtstärkande, ökar blodtillförseln till hjärtmuskeln, hjärtrytmstabilisator, blodkärlsvidgare, blodtryckssänkande, urindrivande, sammandragande (sammandragande), kramplösande, lugnande och allmänt stärkande. Hagtorn är en kraftfull antioxidant. Örten kan ytterligare förstärka effekten av C-vitamin och bioflavonoiderna vid bindvävssjukdomar, och hämmar även prostaglandinerna vid inflammatoriska tillstånd.

 Kan användas mot besvär som:

Tidiga stadier av hjärt- och kärlsjukdomar, åldersrelaterad degeneration av hjärtmuskeln, försvagad hjärtmuskel efter infektionssjukdomar, hjärtsvikt, nervösa hjärtbesvär, dålig blodcirkulation, högt blodtryck, claudicatio intermittens ("window staring syndrome", som orsakas av förkalkning av artärerna i benen), angina pectoris, hjärtklappning, oregelbundna hjärtslag, extrasystole (extra hjärtslag), bradykardi (för låg puls), konvalescens efter hjärtinfarkt, åderförkalkning, andnöd, klimakteriebesvär, ont i halsen, feber , malaria, vattusot och njurproblem.

Används ofta för bättre hjärthälsa.

Läkemedel gjorda av hagtorn har stort medicinskt värde, särskilt för behandling av åkommor relaterade till hjärta och blodkärl. De kan visa en mild men mätbar effekt på hjärtat och blodcirkulationen, vilket gör växten till en bra förebyggande terapi för personer med försvagad hjärtfunktion. Hagtorn är särskilt användbart i de tidiga stadierna av hjärtsvikt, innan starkare läkemedel som digitalis behövs. Eftersom örten kan fördröja utvecklingen av hjärtsjukdomar borde hagtorn säkert ha använts mer i förebyggande hälsoarbete. Detta kan leda till stora besparingar i medicinska kostnader.

Modern vetenskaplig forskning om hagtorn startade inte förrän på 1960-talet. I löv, blommor och frukter av hagtorn har man hittat ett antal grupper av kemiska föreningar som kan ha effekt på hjärt-kärlsystemet, t.ex. steroler, triterpener, flavonoider, katekiner, proantocyanidiner och aminer. Det verkar inte vara ett enda kemiskt ämne som står för örtens hjärtstärkande effekt, utan som så ofta är det samspelet mellan alla ämnen i växten som ger effekten.

Effekten av hagtorn på det kardiovaskulära systemet kan sammanfattas enligt följande:

Främjar blodflödet i venerna runt hjärtat.

Ökar förbränningen i hjärtmuskeln vilket gör att hjärtat fungerar mer effektivt och gör att det bättre kan pumpa ut blod i kroppen.

Ökar hjärtmuskelns tolerans för syrebrist.

Förbättrar cirkulationen i armar och ben genom att minska motståndet i artärerna. Detta beror delvis på hagtorns förmåga att hämma ett ämne i kroppen som kallas angiotensin-konverterande enzym (ACE). ACE är kopplat till bildandet av angiotensin II, ett ämne som kraftigt drar ihop blodkärlen.

Bekämpar fria radikaler genom sin kraftfulla antioxidanteffekt. På grund av sitt höga innehåll av bioflavonoider är hagtorn väl lämpad för att motverka de skadliga effekterna av fria radikaler på det kardiovaskulära systemet.

Har en positiv effekt på upptaget av C-vitamin och har förmågan att stärka bindväv som förstörts av inflammation.

Hagtornsextrakt används vanligtvis för att behandla tidiga stadier av hjärt-kärlsjukdomar, såsom kronisk hjärtsvikt följt av andnöd samt dålig perifer cirkulation och tendens till ödem. Hjärtat kan ha för liten förmåga att pumpa tillräckligt med blod, vilket oftast beror på långvarigt högt blodtryck, tidigare hjärtinfarkter, sjukdomar relaterade till hjärtklaffar eller hjärtmuskeln eller kroniska lungsjukdomar som astma eller emfysem. Allmän svaghet, trötthet och andnöd är vanliga symtom på hjärtsvikt.

Kom ihåg att hjärtsjukdom är något du bör behandla i samråd med läkare efter en noggrann diagnos och diskussion om behandlingsplaner. Innan du påbörjar självbehandling med hagtorn måste du därför med din läkares hjälp försäkra dig om att det inte finns några allvarligare sjukdomar som kräver mer intensiv behandling bakom symtomen.